Vårtrötthet

 Underbara Clara har pratat en del i sin blogg om vårtrötthet, och jag kan känna igen mig så i det hon skriver. När allt tinat fram och man kan vara ute och jobba känner man att det är så mycket man vill göra, så mycket man ska hinna med. Men energin är bara inte där. Istället för inspirerad blir jag stressad, och stress utan energi blir mest apati. Vilket gör en ännu mera stressad, eftersom man egentligen borde hinna med huset, ge barnen kvalitetstid, ge maken kvalitetstid, ge sig själv kvalitetstid, men vem hinner det?

Fast egentligen gör det kanske inte så mycket. Den där disken kan vänta några timmar, för just nu är jag sugen på att sy, och barnen dör inte av att ha tråkigt ibland. Maken får väl helt enkelt tåla sig tills energin kommer tillbaka, eller ta den där disken medan jag syr (vilket han faktiskt gör, så ofta som han är hemma)

Nej. det mesta i livet handlar om prioriteringar och just nu vill jag prioritera bort stressen. Imorse spenderade dottern och jag en halvtimme med att bara titta på regnet under tystnad. Bäst prioriterade halvtimmen på länge!