 |
| Bilden är härifrån |
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag ser hur han lever.. Skratta för att det är någon som vågar. Att det är någon som gör det jag vill göra, fullt ut, eller gråta för att jag inte kan leva så! Hela mitt liv har jag drömt om att få ha en egen gård och kunna vara självförsörjande. Många av de utbildningar jag har gått har varit med en baktanke om vad som kan vara bra att kunna på en gård. Hela tiden med fokuset inställt..
Sen kom livet emellan, och drömmen sattes lite på paus, och sen kom sjukdomen och ändrade på precis allt. När man får en sjukdom som begränsar en fysiskt måste man se över sina prioriteringar. Med små barn är valet inte särskilt svårt. Jag måste ha ork kvar till dem, och då finns det inte en möjlighet att jobba dygnet runt på en gård. Jag kan inte med gott samvete göra något annat val.
Det är med sorg i hjärtat som jag släpper min dröm, och känner mig ganska vilsen och utan fokus, men jag smygtittar fortfarande och drömmer lite så där i hemlighet, för än har jag inte hittat någon ny dröm, annat än den att få se mina barn växa upp och vara en del av deras liv.
Hej, Jessica!
SvaraRaderaVad fint och vemodigt att läsa det du skriver om dina drömmar. Kan känna igen mig i din längtan efter det "enkla livet".
Jag tycker du ska fortsätta "smygdrömma" så kanske drömmen med tiden omvandlas till något som finns inom räckhåll.
Kom av någon anledning att tänka på ett kinesiskt ordspråk som jag hörde en gång:
"Man har inte levt förrän man uppfostrat ett barn, skrivit en bok och planterat ett träd."
Ett barn har jag, och snart ska jag plantera en vinbärsbuske (gills det tror du;), men någon bok har jag inte skrivit... än.
Ha en fin dag!
Hälsningar från Maja
Jag känner allt för väl igen det här med drömmar man måste ge upp pga sjukdom och hur oändligt svårt det är att hitta nya drömmar. Dels tar det ju tid att sörja drömmar som tagits ifrån en och dels kan man ju inte bara "hitta på" en dröm bara för att ha en, det måste ju vara nått som kommer naturligt och som man verkligen VILL. Och sen är ju problemet att det är svårt att hitta sjukdomskompatibla drömmar överhuvudtaget för det är väldigt få saker i livet som är kompatibla med att man inte orkar gör nånting.
SvaraRaderaTack för de fina kommentarerna.. Ni läsare ger så mycket..
SvaraRadera