Det är det här som håller mig uppe just nu, när trädgården är brun och tråkig, händerna värker och barnen gnäller. Jag vet att knopparna är på väg. De ligger där nere och sväller i hemlighet. Jag vet att händerna inte alltid trilskas, och jag hoppas vid gudarna att barnen inte har tänkt gnälla i all evighet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar