Leva vackert

Ibland slår det mig att jag har sån tur som får ha vackra saker runt om mig. De förgyller min vardag och påminner mig om forna generationers flit. 

En av mina favoriter har alltid varit pianopallen. När jag var liten stod den hos min farmor och farfar, och jag minns hur jag strök med handen efter pallen och njöt av hur vacker den var. Min farfar var väldigt mån om att pianot skulle hamna hos oss när han gick bort, och jag är väldigt glad över det idag!

 Sniderierna på sidorna är otroligt vackra och välgjorda.

Min farmor har broderat själva dynan, och just nu slits jag mellan att täcka över den eller inte. Jag är rädd att barnen kommer att spilla på den, men om jag täcker över den får jag ju inte njuta av min farmors hantverk.
Samtidigt är det alltid bra att lära barnen att vara rädd om sakerna, men det händer ju alltid olyckor på vägen till den kunskapen. Som tur är så har vi i princip aldrig kladdiga saker, som mat eller kritor, i det rummet, men med barn vet man aldrig!

Tänk vilket otroligt arbete som är nedlagt i denna dyna! Jag önskar att jag hade hälften av det tålamodet med mitt hantverk..