Vi var med om en riktigt otäck händelse idag. Mira har för vana att hänga i mina byxben, och när jag imorse spillde ut mitt te fick hon alltihop över huvud, nacke och rygg! Det var bara kyla snabbt som attan och sedan in till doktorn, som konstaterade att hon hade klarat sig förvånansvärt bra. När vi klädde på oss för att åka iväg var hon knallröd från huvud och ner till rumpan, men väl där så var det knappt rött!! Vi fick mycket beröm av läkaren för vårat agerande, och det var nog därför som hon klarade sig så bra. Jag har under dagen funderat på vad det var som vi gjorde bra, och tänkte dela med mig av det till er, så får vi hoppas att det kan rädda fler barn från brännsår.
Jag tror att det var tre faktorer som gjorde att hon klarade sig så bra:
*Eftersom vår vattenkokare är temperaturinställd så var vattnet "bara" 80 grader och inte 100..
*Jag satte blixtsnabbt in henne i duschen, slog på kallvattnet och spolade henne med kläder och allt en stund. Sedan tog jag av henne, och lugnade ner henne, eftersom hon var ganska chockad vid det här laget.
*För att kunna ha henne nära, och ändå kyla henne så tog jag handdukar som jag blötte i kallvatten. Detta gjorde att hon slapp den obehagliga duschen, och kunde lugna ner sig, samt att jag kunde fortsätta kyla under en halvtimme. Det var bara att spola av handduken med nytt kallvatten med jämna mellanrum. Den här kylningen är faktiskt viktigare än att komma snabbt till läkare, så länge det är milda brännskador märk väl. Har de bränt sig vid mun eller hals ska man alltid in fort eftersom svullnaden från skadan kan täppa igen luftvägarna.
Det var alltså inga konstigheter vi gjorde, men ack så viktiga! Tack och lov mår hon nu bra och jag hoppas att vi Aldrig behöver använda våra kunskaper igen!
Jag tror att det var tre faktorer som gjorde att hon klarade sig så bra:
*Eftersom vår vattenkokare är temperaturinställd så var vattnet "bara" 80 grader och inte 100..
*Jag satte blixtsnabbt in henne i duschen, slog på kallvattnet och spolade henne med kläder och allt en stund. Sedan tog jag av henne, och lugnade ner henne, eftersom hon var ganska chockad vid det här laget.
*För att kunna ha henne nära, och ändå kyla henne så tog jag handdukar som jag blötte i kallvatten. Detta gjorde att hon slapp den obehagliga duschen, och kunde lugna ner sig, samt att jag kunde fortsätta kyla under en halvtimme. Det var bara att spola av handduken med nytt kallvatten med jämna mellanrum. Den här kylningen är faktiskt viktigare än att komma snabbt till läkare, så länge det är milda brännskador märk väl. Har de bränt sig vid mun eller hals ska man alltid in fort eftersom svullnaden från skadan kan täppa igen luftvägarna.
Det var alltså inga konstigheter vi gjorde, men ack så viktiga! Tack och lov mår hon nu bra och jag hoppas att vi Aldrig behöver använda våra kunskaper igen!
Lilla gullungen!
Men stackars litet gull! Vilken tur allt gick bra!
SvaraRaderaVar själv med om det när jag var två, med en kaffekopp. Kommer fortfarande ihåg det.
Ush och fy! Men vad skönt att det, efter omständigheterna, gick bra och att du handlade fort!
SvaraRaderausch, vilken gräslig upplevelse. Tur att hon klarade sig så bra. Själv brände jag mig illa visd 27 års älder. Jag gjorde inte mycket rätt. Jag svimmade i badrummet och blev sittande mot ett elelement som totalt hann bränna sönder mig på överarmen innan jag vaknade. När jag väl kom till medvetande var det redan försent. Tyvärr var jag så omtöcknad och hade ingen vetskap om att jag bränt mig förrenefter en stund när hela kroppen vaknat tillräckligt för att känna amärtan. Då som först börja jag kyla ner mig. Det hela slutade med 12 operationer varav två transplantationer. Jag kan alltså också lägga till en liten varning för elelement som blir så attans varma. Läkaren sa till mig att det antagligen räcker med väldigt kort tid för att bli så illa bränd. jag minns inte riktigt vilken tid han angav men det handlade inte om en minut ens. Tyvärr var jag avsimmad längre än så. Nu är det 14 år sen det hände men jag känner fortfaranade i mitt medvetna hur hemskt det var. Ni som läser detta: Har ni elelement hemma så släng ut dom och köp nåt som inte kan bli så varmt. Jag var tydligen inte den enda som bränt sig på ett.
SvaraRaderaHoppas nu att er lilla kryar på sig och tur att hon har en klok mamma.
Kram
Klockarbarn: Vilken otäck händelse! Hoppas att du inte har fått men av det.. Kram på dig!
SvaraRaderaVilken tur att det gick bra! Vår nästa vattenkokare blir också en med termostat (men den vi har nu får dö först). För fyra och ett halvt år sedan lyckades jag bränna mig rejält, kom hem efter en lång och kall dag på universitetet (pluggade själv alltså), var trött, frusen och allmänt nere. Gjorde en stooor kopp te, satte den på soffbordet och kastade mig ned i soffan. Lyckades få foten mer eller mindre i tekoppen... DEssvärre hade jag både vanliga strumpor och raggsockar, och trots en bra stund i duschen blev det illa bränt. Fick både andra och tredje gradens brännskador, från längst ut på tårna, upp en bra bit på vristen. Detta var i oktober och jag hade praktik bara nån vecka senare, fick gå i sandaler nästan fram till jul. Fortfarande syns skadan, och den var åtminsten förra sommaren fortfarande löjligt känslig för sol...
SvaraRaderaSå skönt att det gick bra. Och så bra att du visste vad som behövde göras. Vi pratade om sådant igår. Vår dotter som nyss fått barn (4 månader sedan)och jag. De skall få gå kurs i förstahjälpen genom BVC, om jag förstod det rätt. Himla bra. Och så bra att du delade med dig av hur man skall göra om olyckan är framme för alla som inte haft den möjligheten att lära sig.
SvaraRaderaOj... och usch så otäckt!
SvaraRaderaTur att det gick någolunda bra i alla fall!
Och bra att du hade sinnesnärvaro att "göra rätt" nu när olyckan var framme!
Oj, vad läskigt! Min lillebror fick en kastrull kokande vatten över sig när han var 1½ år, som tur var i stort sett bara på ena armen. Så för mig sitter det i att alltid vinkla in handtag på kastruller och stekpannor på spisen, så att de inte pekar ut över kanten. Men det kan ju hända på så många andra sätt också!
SvaraRaderaSkönt att höra att det gick bra!