Nu har det gått snart två månader sedan jag startade den här bloggen, och jag känner att det är dags för lite reflektioner. Det är nämligen lätt att låta lite självgod när man sitter och skriver ner vad man gör för miljön. Sanningen är ju den att vi fortfarande har massor att lära oss, och det tar tid innan rutinerna sitter.
Ett sånt område är tygblöjorna. Vi har varit bortresta och använde då engångsblöjor, av en mängd anledningar, men sedan var ju ambitionen att vi skulle använda tygblöjor igen när vi kom hem, men det verkar som om vi har fastnat igen. Sedan har jag fått en spricka i ett revben, och det gör ju inte att man har lust att stå och skölja blöjor direkt.
Sedan är det det här med renoveringen. Ofta ställs vi inför frågan om vilken prioritering vi ska ha. Ska vi se till barnens närmiljö, eller lokala samhället, eller den globala miljön? Det borde vara självklart, men tyvärr är det inte alltid så. Och i vilken grad ska vi hålla på att det ska vara så miljövänligt som möjligt? Räcker det med miljömärkt färg, eller ska vi bara använda bivaxlasyr? Var drar man gränsen? Trist nog måste ja också erkänna att det även är ekonomin som styr. Vi hade en massa färg och material sedan tidigare, och vi har helt enkelt inte råd att slänga det materialet bara för att köpa ett mer miljövänligt. Det känns inte heller rätt att slösa på resurserna på det sättet heller.
Man får väl bara inse att förändringar inte sker över en natt. Man måste vara ihärdig och behålla motivationen, och det får jag mycket tack vare er läsare! Responsen jag får på den här bloggen är oerhört peppande!
Tack till er!
Vi kämpar vidare!
