Stress - ett miljöproblem?

Jag är besviken på mig själv.. Det blev för stressigt i morse så jag tog bilen till dagmamma och BVC, fastän vädret var i högsta grad promenadvänligt, och det bara rör sig om en kvarts promenad. Tiden räckte helt enkelt inte till och det var antingen att komma sent till BVC eller att ta bilen. Det fick mig att reflektera över om det inte är så att det ofta är stressen som gör att vi väljer det minst miljövänliga? Har vårat samhälle skapat en tidspress som leder till miljöförstöring? Varför är de tidsbesparande lösningarna så miljö-ovänliga? Kanske var det så att man såg ett problem, löste det och struntade i följderna?

Jag hoppas att vi har kommit längre än så när det gäller nya uppfinningar, även om jag ofta verkar bli motbevisad, men vad gör vi åt tidsbristen och miljötänket? Går det att ändra på?

Jag kommer nog fortfarande att ta bilen om jag är väldigt sen, men det är ju inte där problemet sitter. Pressen att passa olika tider kommer alltid finnas kvar, och stressen är ju bara ett symtom. Roten till problemet är planering och hädanefter får jag helt enkelt bli ännu bättre på att planera så att jag slipper att bli sen. Skulle något helt oväntat sen dyka upp så har jag i alla fall försökt!

Hur gör ni för att hinna vara miljövänliga?

Blåa kläder för alla

Det är härliga tisdag igen och dags för dans för sonen och symöte för mig med Husmoderns nya syförening! 
Det här inlägget får väl bli ett bidrag också till utmaningen att "använda det du har"!

Jag har just kommit hem från resa, men jag hann med att ta tag i lite liggande saker ändå. Jag tog nämligen med mig ett härligt blått linnetyg som har blivit liggande i många år och nu ska det bli tunikor åt hela familjen av dem! Jag började med tunikor åt barnen. Valder är sugen på riddare just nu och han får en tunika i 1400-tals stil, med mycket vidd och små axelklaffar. Hitills har jag hunnit rita ut, klippa, tråckla ihop och haft en första provning med sonen. Han tyckte att det var mystiskt att ta på sig kläder med bara en arm, så jag lyckades inte fånga ögonblicket på bild, men lite bilder på processen blev det i alla fall.

Jag som alltid brukar tjata på mina elever om att de ska stryka tygerna när de jobbar får ju skämmas över mitt skrynkliga tyg :) Dessutom har jag inget mönster utan ritar allt på fri hand med hjälp av kroppsmåtten. Ajabaja..

Valder hjälper självklart till att rita ut bitarna.

Mira får en liten blå klänning som räcker ner till knäna, eftersom hon ska kunna springa i skogen så snart hon har lärt sig gå :)

 Jag tråcklade ihop hennes klänning också, och fick till och med ta en bild på provningen!

Ärmarna är lite precisa, så jag överväger att klippa ut nya ärmar som är lite vidare, och lite längre så att hon kan ha sin tunika ett tag framöver. De växer ju så fort!

Jag måste säga att det känns lite lyxigt att ha så mycket material att välja mellan. Att ha tyg så att man kan sy flera plagg på en gång är inte alla förunnat. Jag är medveten om det, och buggar tacksamt..

Tillbaka på plan!

Äntligen har jag en uppkoppling som funkar som den ska! Tyvärr innebär det också att jag har lämnat föräldrarna i Luleå och återvänt hem. Visst är det skönt att få komma hem, men det är så roligt att få vara med hela familjen..

I Luleå har jag bland annat hunnit med att besöka min kusin Malin och hjälpte henne komma igång lite med väven, samt passade på att ta några bilder i hennes underbara hus! Hon bor i en by en bit utanför Luleå och de har renoverat och byggt om huset med en sån härlig känsla för hemtrevnad och tradition.

De här vackra dörrarna har Andreas gjort själv. Tänk om man vore så skicklig!

Malin har sparat små bitar av de gamla tapeterna från renoveringen i små vackra ramar. Ett bra tips för er som har gamla hus!

Under snedtaket har det fixats fiffig förvaring av kläderna!

Sommarens kycklingar ligger i köket och värmer sig.

Malin håller på att starta upp ett företag med bland annat gjuten betong. Här är en av hennes betongplattor..

..Och här är några av hennes figurer. Den vackra bollen fick följa med hem! Tack för det Malin!!

Det händer saker i Umeå!

Det händer saker på miljöfronten i Umeå! Det ska starts en shoppinggalleria med inriktning på miljö, rättvis handel och jämnlikhet. Spännande! Tänk vad engagerade människor kan lyckas med! Hoppas att det verkligen blir av, och inte rinner ut i sanden.. Heja, heja, heja!

Läs hela artikeln från VK här!

Ta det du har

Det är den tredje mars och dags för en liten uppdatering av "ta det du har" utmaningen! Jag är som sagt bortrest, men försöker ändå att ta det jag har. Med mig har jag nämligen ett tyg som har legat läääänge och som ska bli, från början, en tunika åt mig, men nu blir det en tunika åt sonen och eventuellt även en åt gubben. Har börjat måtta och ska klippa ut imorgon (använder sällan mönster till tunikor) Jag ska försöka fota och lägga upp sen när uppkopplingen tillåter.

Sedan är ju jag sån att jag aldrig kan göra en sak åt gången så jag håller även på att sticka upp en sjal i Lillemors garn så att hon får lite exempel. Sen ville syster att jag skulle virka små punshrullar åt henne, men det köpte hon garn till själv, och jag räknar knappt det eftersom det är bara så roligt att virka dem!

Jag återkommer med bilder!

Godis som klimatbov?

Idag får det tyvärr bli ett inlägg utan bild eftersom jag sitter på en uppkoppling som är väldigt dålig, men jag kan ju inte låta bli att skriva lite i alla fall.

I lokaltidningen NSD kunde man idag läsa om hur stor klimatpåverkan godis och chips har, och om jag höll igen med godiset förut, så blir det helt slut med det nu! jag som älskar chips måste tyvärr inse att ett kilo chips släpper ut 2,2 kilo växthusgaser, vilket är tjugo gånger så mycket som ett kilo potatis! Man kanske skulle prova göra egna chips? Vidare kunde man läsa att skumgodis är värre för miljön än gelegodis och mjölkchoklad släpper ut tre gånger så mýcket växthusgaser som mörk choklad. Tur att jag i alla fall älskar mörk choklad!

En påse skumgodis har faktiskt lika stor klimatpåverkan som en portion fläskkött, så om du vill fortsätta äta kött kanske du skulle dra ner på godiset? Eller i alla fall njuta med måtta :)

Tossiga tossor

Tisdag och dags för möte i Husmoderns nya syförening! Förra veckan började jag med ett par härliga lapptäckskuddar, men de har fått hamna på hyllan eftersom vi för tillfället befinner oss hemma hos mina föräldrar i Luleå. Det blir många promenader med syster och hennes barn, och mys med familjen, men lite pyssel har jag ändå hunnit med!

Det blev ett par nya tossor till Mira, eftersom hon har vuxit ur de gamla. Jag stickade de här från Drops design.

De är stickade i en liten annorlunda teknik med överstycke och sula stickade som för sig själv, men självklart kunde jag inte följa beskrivningen helt utan gjorde en lite egen förenklad variant på sula. Jag tyckte att de blev söta och lite tossiga med de fyrkantiga formerna och färgskiftningarna. Mira har dessutom så långa fötter så de ser lite extra tokiga ut. Under dagen blev det ett par vantar till henne också av garnet som blev över!

Hoppas bara Mira blir nöjd nu!