Man undrar ju vad eleverna egentligen känner. Reagerar de lika starkt som jag när de får sina verbala örfilar, eller är det bara en lek med ord? Idealisten inom mig skriker av ilska och vill läxa upp varenda elev som i oförstånd inte har vett att använda ett bättre ordförråd! Jag vill visa eleverna att de visst inte behöver höra smädelser i tid och otid!
Realisten inom mig inser att om jag skulle reagera starkt på vartenda ord så blir min arbetsdag till en enda lång konflikt och det skulle bara inbjuda till fler möjligheter för eleverna att provocera. För det är mycket det som är syftet med Orden, att få en reaktion från de vuxna, vilket är fullkomligt naturligt för tonåringar, men visst måste man ställa någon form av krav på vanligt hyfs? Men vart drar man gränsen? Idealisten säger ju självklart att det är vid minsta lilla Ord, men realisten säger nått annat..
Vad säger ni?
Nä man ska välja sina strider. Jag är HELT säker på att det för ungarna inte alls betyder lika hårt och mycket som för oss "gamlingar". Jag har fyra barn och tar striderna när det används otillbörligt, dvs när de säger det åt andra i situationer som gör att det känns hårdare. Skulle jag säga till varje gång bög, fitta, hora kom över deras läppar skulle jag bli galen. Däremot är det absolut tabu att säga svartskalle, neger, blatte osv i det här huset. Där går gränsen och jag märker att de reagerar starkt om någon använder de orden. Men just hora fitta bög har liksom blivit helt avdramatiserade ord och jag kan själv skrika kuk när jag slår mig...så jag kan inte säga så mycket. Men visst är det en fråga om hyfs och de säger ju inte dessa ord i sällskap av folk i äldre generationer, förutom då hemma och säkerligen i skolan...
SvaraRaderaHittade hit via Karinskonstgrepp. :)
Vad roligt att du har hittat hit Persilja! Jag brukar ofta läsa din blogg :)
SvaraRaderaSkönt att höra att jag inte är den enda som väljer mina strider!