Man undrar ju vad eleverna egentligen känner. Reagerar de lika starkt som jag när de får sina verbala örfilar, eller är det bara en lek med ord? Idealisten inom mig skriker av ilska och vill läxa upp varenda elev som i oförstånd inte har vett att använda ett bättre ordförråd! Jag vill visa eleverna att de visst inte behöver höra smädelser i tid och otid!
Realisten inom mig inser att om jag skulle reagera starkt på vartenda ord så blir min arbetsdag till en enda lång konflikt och det skulle bara inbjuda till fler möjligheter för eleverna att provocera. För det är mycket det som är syftet med Orden, att få en reaktion från de vuxna, vilket är fullkomligt naturligt för tonåringar, men visst måste man ställa någon form av krav på vanligt hyfs? Men vart drar man gränsen? Idealisten säger ju självklart att det är vid minsta lilla Ord, men realisten säger nått annat..
Vad säger ni?
